Snacka om att de senaste dagarna har gått upp och ner..men nu vet jag snart inte vart jag ska ta vägen. I Igår/förrgår fick min farmor en hjärtinfarkt och jag trodde jag skulle förlora henne och att min värld skulle stanna. Jag har gråtit lite då och då sen det hände..Men hon verkar ha turen med sig och klara sig men jag går runt med en konstant oro och gråt i halsen. Jag vill verkligen inte förlora henne. Det som mer tynger ner mig är det som hände för en vecka sen, när jag valde att följa vad mitt hjärta sa. Visst det var rätt val men vissa stunder gör det ont. Och sen att han verkar har kommit över mig hur lätt som helst. Mena var man inte mer värd en så?..."vilket värde" isånafall. Men så tycks det ofta vara, varför inte då säga allt som är fel till mig än o dissa totalt? Sedan en till sak som tynger ner mig, okej nu låter det som jag söker tröst, sant lite tröst söker man..men det är iallafall angående min kropp och dieten som jag aldrig lyckas med, känns så surt. Nästan så jag börjar på svält-diet, kanske lika bra. Prova börja på den idag men slutade inte lika bra.

Uss, jag känner mig ensam fast jag har folk runt omkring mig men jag tror ingen vill lyssna på mig. Eller så är det jag som inte vill vara till besvär så jag håller det inom mig. Inte ens kuratorn ville prata med mig, hon slutade bara höra av sig..Så jag har kommit fram till att det kanske är bäst att inte besvära folk med mina personliga saker som tynger ner mig. Jag tog nästan modet att gå till SUM idag och höra om en kurator men ne fy fan.
Ajja, nångång vänder det väl..
/n.