Jag som skrev det andra inlägget endast för att min blogg så så deprimerad ut, men nu måste jag skriva av mig igen. Hm, vart vill jag egentligen börja?
..Jo..neej..hm..jo, jag tycker tiden går alldeles för fort. Det känns inte längesen man var nervös inför att börja gymnasiet, att få träffa nya människor och börja på en helt ny skola. Och nu är det avklarat också, ett trappsteg i livet är liksom avklarat. Det känns inte heller längesen man tyckte eget boende + räkningar hörde llångt fram i framtiden. Men det är inte långt dit nu. Det känns lite skrämmande faktiskt men samtidigt kul och ha eget.

Men det är fortfarande helt sjukt hur fort tiden går. Jag var och rensade bland mina gamla saker och slängde en del. Men när jag höll på så kändes det inte alls längsen man använde de sakerna. Det är sjukt hur mycket som har hänt på 19 år, nu är man ju snart vuxen och ska troligen bilda familj. Undra på familj..alltså det är sjukt svårt och tänka sig in i det. Det är svårt också att tro att man ska hitta någon man vill ha barn med och gifta sig med. Men det kommer väl..hoppas jag. Tänk om man inte hittar någon som det känns så rätt med?? Tänk om jag blir ensam, det blir ju faktiskt en del..Fast det kanske är lika bra, vissa av killarna jag träffat har ju direkt inte vara så bra. Nej inte tänka på sånt där nu. Någon kille borde det ju finnas som är ämnad för mig. Det finns det för alla, någon tillhör någon, ingen ska behöva vara ensam.~

En sak till jag lagt märke till är att jag har blivit så djup och känslotänkande(?) på sistone. Men mitt humör har verkligen varit som en berg- och dalbana den senaste tiden. I alla fall sen jag ändrat på maten. Nästan så jag ersätter mat-tankarna med funderingar om allt. Visst nyfiken har jag alltid varit om allt om framtiden men ah..Känns skönt och skriva ut de jag känner och funderar på osv här. Skriva av sig har nästan alltid fungerat för mig, fast att skriva det såhär offentligt är lite nytt. 

 Men sen är det ju upp till dig om du läser denna blogg eller inte.
/n.